De som känner Kenth kanske tror att han var klassens clown som liten. Den som stod upp på fredagarnas roliga timme och höll tal på avslutningen. Icke. Kenth var snarare tyst och hade fokus på att studera. En riktig plugghäst. Mamman var viktig, han beskriver henne med ett alldeles underbart ord: omtanke. Kvinnan som själv uppfostrade fyra barn, jobbade heltid, vände på slantarna var den som fick Kenth att intressera sig för matlagning. Söndagsmiddagarna minns släkten än idag; då serverades råstekt potatis, kyckling, sås och gelé. Och så pannkakorna. Mamman vid spisen, barnen vid bordet som slök pannkaka efter pannkaka. Först när de var mätta och belåtna satte hon sig ned och åt. Berättelsen får mig att i minnet transporteras tillbaka till mitt barndoms kök och min mamma vid pannkakspannan…
Läs hela intervjun här!